“Jag gick till en läkare och berättade för honom att jag kände mig normal på syra, att jag var en glödlampa i en värld av natt-fjärilar. Det är så det maniska tillståndet är.“

Carrie Fisher (amerikansk författare och skådespelare 1956

-

Om du är orolig för att du eller någon du bryr dig om kanske har bipolär sjukdom, är första steget att söka professionell hjälp.

I de flesta fall bör du först vända dig till din husläkare. Han eller hon kommer att kunna göra en första bedömning och avgöra om du bör remitteras till en specialistläkare.

I vissa fall kan du söka specialistvård själv genom en öppenvårdsmottagning. Eller om du inte, till att börja med, vill vända dig till vårdpersonal med dina funderingar, kanske du föredrar att prata med en intresseförening.

Intresseföreningar som bildats av personer som själva har bipolär sjukdom, eller som är anhöriga, är också värdefulla källor till information och rådgivning under tidiga (och även senare) stadier av sjukdomen. Du hittar en lista över lokala intresseorganisationer i kapitel 13 i denna guide.
bubbla-1

Berätta om dina problem

Det viktigaste är att du berättar för någon om dina problem och inte lider i det tysta. För det gör bara saken värre. Ofta är vägen till en korrekt diagnos och optimal behandling att ha en öppen dialog med ditt behandlingsteam. Kommunikation är en del av nyckeln till effektiv vård. Ofta är vägen till en korrekt diagnos och optimal behandling att ha en öppen dialog med ditt behandlingsteam. Kommunikation är en del av nyckeln till effektiv vård.

Vad man ska berätta

När du har beslutat dig för att söka hjälp blir din nästa uppgift att avgöra vilken information du ska delge den läkare du träffar.
En av anledningarna till att bipolär sjukdom så ofta feldiagnostiseras är att läkaren bara har fått halva sanningen. Personer med bipolär sjukdom kanske inte alls mår dåligt under perioder av eufori, så de söker endast läkarhjälp när de är deprimerade. Läkaren ser bara hälften av sjukdomen och kan ge fel diagnos. Detta kan fördröja adekvat behandling. För att säkerställa att din läkare har all information som behövs för att kunna göra en riktig bedömning bör du:

  • Alltid tala sanning. Om du undanhåller information om din sjukdom, hur obetydligt du än kan tycka att någon aspekt av den är, kan det fördröja tiden till att diagnos ställs och förlänga tiden till att du får lämplig behandling
  • Ta gärna med en familjemedlem eller vän. De kan ha andra insikter och perspektiv när det gäller ditt beteende och ditt känsloliv som du själv inte ser
  • Ge läkaren uttömmande beskrivningar av alla dina symptom, både maniska och depressiva, Om du har möjlighet, skriv ner beskrivningar av symptomen, där du redogör för hur du upplevt dem och under hur lång tid de varat
  • Berätta om någon i din släkt har eller har haft bipolär sjukdom eller någon annan psykisk sjukdom
  • Berätta om du har upplevt förändringar i ditt sömnmönster, om du sover mer än vanligt, mindre än vanligt, vaknar tidigt på morgonen eller något annat
  • Ge information om eventuella andra sjukdomar du har

  • Tala om för läkaren vilka läkemedel du tar, antingen de är föreskrivna eller receptfria. Detta inkluderar läkemedel som du tar för såväl fysisk som psykisk ohälsa

  • Diskutera din livsstil, inklusive stress i arbetet och berätta om det nyligen har skett några upprörande händelser i ditt liv
  • Var ärlig om hur mycket du dricker och om du använder narkotika

doktor-2

Vad kan du förvänta dig av din läkare?

De flesta läkare kommer att vilja bedöma både din psykiskaoch fysiska hälsa innan de bestämmer vad ni ska göra härnäst. Tekniker som de kan använda är:

  • Att ställa frågor – med hjälp av den information som beskrivs ovan kommer du att kunna besvara läkarens frågor
  • Fysisk undersökning – viktmätning, blodtryck etc
  • Blodprover – för att utesluta sköldkörtelsjukdom och kontrollera din fysiska hälsa
  • Frågeformulär som du fyller i själv – en del läkare använder standard-frågeformulär för att utvärdera din psykiska funktion

Utifrån resultaten av dessa tester kan läkaren sedan besluta om att remittera dig till en specialist inom psykiatri. Eller så kan du bli ombedd att observera ditt humör, dina känslor och förmåga att fungera under en viss tid.

När du har fått din diagnos

Om man bedömer att dina symptom faktiskt beror på bipolär sjukdom kommer din läkare förklara vad som blir nästa steg i fråga om behandling och fortsatta kontroller. Det här kan vara en mycket upprivande och förvirrande tid. Du kommer förmodligen att ha många frågor och det kan vara till god hjälp att fundera på dessa i förväg så att du kan få ut så mycket information som möjligt när du träffar din läkare. Här är några förslag:

  • Varför tror du att jag har bipolär sjukdom?
  • Kan jag träffa en annan doktor?
  • Vad händer härnäst? Behöver jag göra ytterligare tester?
  • Bör jag remitteras till en specialist?
  • Kan du rekommendera någon/några lokala stödföreningar eller webbsidor där jag kan få information?
  • Vilken behandling skulle du rekommendera? Och varför?
  • Hur kommer den här behandlingen att hjälpa mig?
  • Finns det några biverkningar med den här behandlingen?
  • Vad blir nästa steg om behandlingen inte fungerar?
  • Behöver jag psykoterapi?
  • Vem kan jag kontakta i akuta situationer?

Ovilja att söka hjälp

Om du är anhörig eller närstående, kan det finnas tillfällen då du tror att din närstående borde söka medicinsk hjälp, men att han eller hon drar sig för att ta kontakt med vården. Detta kan vara en ytterst svår situation som behöver hanteras med stor varsamhet. Du vet vad som är bäst för personen och bara du kan avgöra hur ni bäst går vidare. Tekniker som kan vara till hjälp:

  • Diskutera situationen i förväg medan din närstående fortfarande mår bra. Fråga honom eller henne om råd om hur du ska göra om en situation skulle uppstå där du bedömer att det är viktigt att söka vård men där han eller hon är motvillig till detta
  • Vänd dig till en anhörigstödgrupp eller en familjestödgrupp och fråga om råd
  • Ordna så att din närstående får träffa någon annan som redan har diagnosen bipolär sjukdom. Bara det att få prata med någon som har gått igenom processen kan vara till stor hjälp för att minska många av farhågorna
  • Försök ordna så att en läkare kan besöka din närstående hemma. Ett hembesök kan vara särskilt givande eftersom det tillåter familjemedlemmar, som delar sin vardag med patienten, att dela med sig av ytterligare information om hur sjukdomen yttrar sig i dess olika skeden
  • Om allt annat misslyckas eller om symtomen är så allvarliga att de är till fara för din närstående eller omgivningen, finns det juridiska vägar att gå för att få den vård och behandling man har rätt till. Självklart är detta mycket påfrestande för båda parter så beslutet att starta en sådan process bör vara noga genomtänkt. Du kan få ytterligare information om dina patienträttigheter kring vård och behandling från din intresseorganisation eller via sjukvården